Jag känner mig förföljd

Tidigare depressioner och självmordsförsök
Mikael Ljungberg hade tidigare vårdats för depression och bara dagarna innan han han tog sitt liv på den psykiatriska kliniken hade han gjort självmordsförsök hemma.
Patienter som drabbats av depression löper större risk att göra det igen.
Särskilt hög risk är det med de depressioner som hänger ihop med årstiderna, som höst- och vårdepressioner.

Sömnlösheten
Flera nätter innan han lade in sig på Mölndals psykiatriska klinik hade han inte sovit ordentligt.
Det framkommer tydligt att han har slutat sova.
Sömnstörningar är en av de första varningssignalerna på psykisk ohälsa och just sömnen är väldigt viktig för att vi ska må bra.
Att vakna tidigt och ligga sömnlös på nätterna är karaktäristiska tecken på depression.

Aptitlöshet och avmagring
På den psykiatriska kliniken ville han inte äta den mat som personalen serverade och flera vänner beskriver hur han verkat nedstämd och apatisk.
Många patienter tappar lusten att äta och blir orkeslösa och svaga.
De tappar energi.
Sjukdomen i sig gör också att man tappar lust och det finns en trötthet som inte riktigt går att förklara.

Ångest och grubblerier
Mikael Ljungberg beskrivs av sina vänner som en lugn och trygg person med båda fötterna på jorden.
Men kritiken kring det nya jobbet som sportchef tog honom hårt.
Man grubblar över livet och dess mening.
Man anklagar sig själv och har dåligt självförtroende.
Du kan radikalt vändas från att vara en ganska trygg och lugn människa till att bli väldigt osäker på sig själv.

Svag verklighets-uppfattning
Hans flickvän kände inte igen honom de sista dagarna och när han kom upp på GT:s redaktion kände han sig förföljd och jagad.
Han berättade om hur boken Da Vinci-koden fått honom att se nya samband.
Han talade om Da Vinci-koden och hur allting betyder något.
Psykotiska patienter ser mönster i mycket och tolkar det forskaren i boken kan snabbt genomskåda tecknen.
Den svaga verklighetsförankringen är tecken på en klassisk paranoid psykos.
Psykotiska symptom kan förekomma i en djup depression, och det finns flera blandformer som är svåra att diagnostisera.

20 november 2004 Hoppas du har det bättre  Hoppas du har det bättre nu 19 november 2004 Den snällaste person  jag någonsin träffat" 19 november 2004 "Jag glömmer aldrig  Mikaels fina ord" 19 november 2004 Lars Lindström: Vi låtsas  att självmord inte existerar 19 november 2004 "Varför, min Mikael?"  19 november 2004 Om jag vetat hade jag  gjort annorlunda 19 november 2004 Mikaels sista svåra  dagar 19 november 2004 Tröstbrevet till pappan  19 november 2004 Sara: Jag förstod att  Sara: Jag förstod att Micke inte mådde bra 18 november 2004 Hyllades av kungen sen  Hyllades av kungen sen kom tragedierna slag i slag 19 november 2004 Så kan du förhindra  självmord

[HEAD SIZE=2][LINK HREF=http://expressen.se/index.jsp?d=452&a=208051 target=popup height=640 width=445 ] BILDSPECIAL: Så minns vi honom[/LINK][/HEAD]

I söndags var det som

om någon annan hade tagit över Mikael Ljungbergs hjärna och tankar. Vidden av den smärta bara han själv känt inom sig syntes plötsligt i varje handling. Klockan 20.30, just när Sportspegeln börjar i Sveriges Television ringer han på tidningsredaktionen GT:s porttelefon. Han vill prata. Han vill att så många reportrar som möjligt, helst också någon kriminalreporter, ska samlas för han har någonting viktigt att berätta. Sportreportrarna Åke Zetterström och Kenneth Karlsson slår sig ned med Ljungberg i ett litet konferensrum. Han pekar på förstasidan i dagens GT. Det finns ett mönster i allt det här, säger han och syftar på rubriken om Ulf Olsson som misstänks för morden på Helén Nilsson och Jannica Ekblad.

”Det finns ett mönster.” Mikael Ljungberg hade läst ”Da Vinci-koden” och såg ett sammanhang mellan Helénmordet och knivattacken på Anna Lindh. GT:s journalister berättar om det förvirrade mötet med Ljungberg dagarna innan han dog.

Hörbymannen, Anna Lindhs mördare och mannen som greps med en död baby i bilen, det finns ett samband mellan dem. Har ni läst boken Da Vinci-koden ? Det var då det gick upp för mig hur allt hänger ihop. Jag blev så skakad att jag inte vågade läsa ut boken. Det är folk som är programmerade att döda och många fler kommer att dö. Någon vill ha bort oss från jorden och jag är involverad i det. Jag känner mig förföljd, jagad. Jag blev programmerad av en naprapat som sysslade med kroppsbalansering och healing. Han läste av mitt inre. Kenneth Karlsson, som följt Mikael Ljungberg sedan han var tolv år, frågar: Är du rädd för att skada dig själv? Ja, svarar Ljungberg. Är du rädd att skada andra? Mikael Ljungberg tittar ner i bordet och säger: Ja. Ja, det är jag. Redan i unga år hade jag drömmar. Jag skulle bli målare och elitidrottsman. Det gör mig stolt att i dag se att de blev sanna. Jag är utbildad målare jag blev en av världens bästa brottare. Utanför mattan har min identitet inte alltid varit lika stark. I Mikael Ljungbergs och Ulf Jörnviks bok Mjuka drömmar hårda mål handlar ett helt kapitel om trygghet.

Som en röd tråd

genom hela boken löper oron för framtiden, sökandet efter ro och stabilitet, rädslan för konflikter. Tryggheten slås för Mikael Ljungberg för alltid i spillror den 30 augusti 2002 och under veckorna som följer. Mikaels mamma Gudrun faller plötsligt ihop på sitt arbete med senildementa. Hon vaknar aldrig igen. En hjärnblödning tar hennes liv, 57 år gammal.

Tre veckor senare

överges Mikael Ljungberg av hustrun Anette, som han har träffat tio år tidigare. I boken skriver han: Precis som andra då de träffar sitt livs kärlek var jag oerhört förälskad och lycklig. Mikael och Anette har just flyttat in i den arkitektritade tegelvillan uppe på en höjd i Partille med skogen runt husknuten och utsikt ner mot Slätten från framsidan. Micke hade allt planerat. Han hade slutat med brottningen. Han var barnkär och redo att skaffa familj, berättar en av hans vänner. När de två kvinnor som betytt mest för honom är borta står Mikael Ljungberg kvar med ett nybyggt hus fullt av drömmar som sprack. Pappa Jan Ljungberg berättar: Han tog det erhört hårt. Men han fick aldrig bearbeta det som hände där, utan det låg latent i kroppen och då behövs det inte så mycket för att utlösa depressionen. Mikael Ljungberg går in i sin första djupare kris. Han söker sig ofta tillbaka till barndomskvarteren kring Lerbrännargatan i Mölndal. Han kan sitta i timmar på en parkbänk och tänka. Han klistrar fast ett silverhjärta på sin mammas gravsten. Han sjukskrivs från sitt nya jobb som sponsoransvarig i Örgryte idrottssällskap.

Julen 2002 tas han

för första gången in på sjukhus för depression, men Mikael Ljungbergs skräck för mediciner gör att han avbryter behandlingen i förtid. Han mår bättre. I november förra året faller hans värld igen. Under två veckor vårdas han på Mölndals sjukhus för djup depression. ...då jag fick körkort och senare bil, var det inte aktuellt att vrida upp stereon på högsta nivå. Eller att ens lyssna på radio. Jag ville ha tyst. Lugn och ro. Tänka efter. Fundera framåt. Utveckla logiken.

”Han sa: Mitt liv är slut nu.” I går skulle Mikael Ljungberg ha flyttat in i Katarina Gustafssons lägenhet. Det blev inte så. Han tog sitt liv Mölndals sjukhus, och i fredags samlades alla vänner för att hedra honom. Katarina Gustafs-son fann tröst hos Mikael Ljungbergs pappa Jan.

Torsdagen 21 oktober i år flyger Mikael Ljungberg och hans nya kärlek, nagelspecialisten Katarina Gustafsson, till Brasilien. I mars har de blivit ett par efter att ha känt varandra i ett och ett halvt år. Hon faller för hans godhet, den värme han utstrålar; en kombination av styrka och svaghet som de som kände Mikael Ljungberg ofta vittnar om. Den 18 dagar långa resan är full av äventyr. De tillbringar två dygn på Amazonfloden, fiskar pirayor och ser alligatorer. De åker in i djungeln, går på stränderna i Rio de Janeiro, besöker Salvador och funderar mycket kring framtiden. Vi var så lyckliga och han pratade mycket om jobbet som sportchef på Brottningsförbundet. Han hade så många tankar och planer kring hur han skulle förändra saker inom brottningen, berättar Katarina Gustafsson. Torsdagen 4 november befinner de sig i Playa de Forte. Plötsligt börjar de skoja om att de kanske ska förlova sig. De blir så ivriga att de går och köper var sin ring och sen väntar de in skymningen. De ligger tätt intill varandra i en hängmatta på stranden när de byter ringar under stjärnhimlen. Jag ska aldrig lämna dig, säger Mikael.

Pusselbitarna har så sakta

fallit på plats. Han har lyckats bli kär igen. Han har sålt huset i Partille. När de kommer hem till Sverige ska han med full

Flyttade från villan. När Katarina Gustafsson skulle hjälpa Mikael Ljungberg att flytta ut från villan i Partille märkte hon att han var frånvarande.

kraft gå in i den nya rollen som sportchef, ett handlingsprogram har han redan sammanställt. Han har gjort succé som expertkommentator i Sveriges Television under OS i Aten. Efter Brasilienresan är det dags att lägga det gamla bakom sig, ett nytt liv ska börja. Jag fick intrycket att han äntligen skulle bilda familj och skaffa barn. Han sa det aldrig rakt ut men jag förstod det mellan raderna, berättar pappa Jan Ljungberg. Vi var så lyckliga. Vi längtade efter att komma hem och ta tag i allt, säger Katarina Gustafsson. Jag kände att det var ett absolut måste att få tillbaka tryggheten, att ha någon jag kunde prata med, någon jag kunde lita på. Jag var tvungen att åter hitta en fungerande omgivning. Som det var nu fanns det folk i min omgivning som jag inte hade något som helst förtroende för. Jag upplevde det till och med som om en del önskade att det skulle gå åt helvete för mig. Dagen efter förlovningen intervjuas brottaren Ida-Theres Karlsson i Expressen om Mikael Ljungberg och hans blivande roll som sportchef. Vi har inget förtroende för Ljungberg. Han har aldrig visat intresse för dambrottning. Förbundet trampar oss rakt

Ida-Theres Karlsson tillhör kritikerna när Mikael Ljungberg utses till sportchef. Efteråt ångrar Ida-Theres sin hårda kritik: ”Om jag vetat hade jag gjort annorlunda”, säger hon till Expressen.

i ansiktet. Och jag vet inte ens om Ljungberg kan våra namn, säger hon. Förre förbundskaptenen Frank Steen stämmer in i kritiken. Han är novis vad gäller dambrottning. Ljungberg hamnar ju i en konstig sits. Tänk om han får jobbet trots att hälften av de aktiva inte vill ha honom. Då kan det bli jobbigt.

Två dagar efter att artikeln

publicerats landar det nyförlovade paret på Landvetters flygplats. Tony Stigsson, ordförande i Svenska brottningsförbundet, är en av de första som pratar med Mikael Ljungberg. Micke var jättepositiv och tyckte att allt med det nya jobbet var jättebra. Nu ska vi få ordning på det , sa han.

På onsdagen pratar

Ljungbergs agent och ekonomiska rådgivare sedan tio år, Kent Carlzon, med honom i telefon. Nu hade han tagit del av kritiken mot honom. Den var

Sara Eriksson stöttade idén om Mikael Ljungberg som sportchef.

ingenting han tog lätt på. Jag upplevde det som att han tvekade inför jobbet, han funderade fram och tillbaka och ville veta vad jag tyckte. Bry dig inte om det där , sa jag till honom. Jag var utomlands och vi kom överens om att prata mer när jag kom hem. Katarina är ledig från jobbet på skönhetssalongen Mazi under måndagen och tisdagen och efter att ha tillbringat dygnet runt med sin fästman i tre veckor börjar hon jobba igen på onsdag morgon. Under fredagen ser pappa Jan de första tecknen på att allt inte står rätt till. Han blev tyst, sa inte mycket, berättar Jan Ljungberg. Kjell-Ove Andersson, reporter på GT i Göteborg, når Mikael Ljungberg på telefon vid lunchtid i fredags.

Mikael Ljungbergs pappa, Jan Ljungberg.

Andersson vill veta hur Ljungberg ser på kritiken mot honom. Det är tråkigt om inte tjejerna tror på mig. Jag är inte förvånad. Det har alltid funnits påhopp av olika slag inom Brottningsförbundet så länge jag minns. Alla har givetvis rätt att framföra sina åsikter. Men det vore bra om kritiken är nyanserad. Vid lunchtid ringer Mikael Ljungberg till Tony Stigsson. Då har han helt plötsligt ändrat sig. Han vill inte ha sportchefsjobbet. Han orkar inte med intrigerna, skitsnacket och knivhuggen i ryggen. Han använder de uttrycken, säger Stigsson och fortsätter: Då ökar jag pressen, jag vill att han ska tänka över det här. Jag säger att det finns ingen annan som kan vända den här destruktiva verksamheten och få den till att bli positiv och kreativ. Jag lyckas övertyga honom att ta tillbaka sitt beslut och jag säger: Okej, bestäm dig nu inte i kväll utan tänk på det över natten. Jag stöttar dig till 100 procent. Det här är en process som pågått i ett helt år, så jag blir besviken när han inte vill kämpa, berättar Stigsson.

Brödrakärlek. När Mikael var med i SVT:s frågelek ”lekande lätt” 2003 valde han att ta med sin bror Jonas.

Klockan 18.30 på fredagskvällen ringer Kjell-Ove Andersson åter Mikael Ljungberg för att berätta att landets främsta dambrottare, Sara Eriksson, stöttar valet av honom som sportchef. Ljungberg, som under det första samtalet har låtit mycket lågmäld, lyser upp. Det var roligt att höra, säger han. Hemma i Göteborg kände jag att det behövdes mental hjälp. Hur skulle jag kunna lägga bort allt som inte direkt hade med min brottning att göra? Det var kaos i skallen. Jag var tvungen att se över den biten, hitta någon som kunde hjälpa mig. Jag trivdes inte. Lördag morgon vaknar Mikael Ljungberg hemma hos Katarina Gustafsson på Burgårdsgatan, bara 100 meter från Scandinavium. Det är andra natten i rad som han knappt har sovit en blund.

Det är i dag de ska flytta ut

alla hans saker från villan i Partille. Katarina förstår direkt att någonting är väldigt fel. Mikael Ljungberg pratar om saker han aldrig gjort förut, hon når inte fram till honom. Det kändes som om någon annan människa tagit över hans tankar, beskriver hon.

Katarinas lägenhet. Hit skulle Mikael Ljungberg flytta.

Han lyssnade inte på mig. Han var växelvis helt frånvarande. Det var väldigt svårt att få något ur honom. Jag kom i ett slags chocktillstånd. Jag hade bara känt Micke i två år, men senaste halvåret hade vi träffats varje dag, långa tider dygnet runt, och jag hade aldrig sett den här sidan förut. Plötsligt säger han: Mitt liv är slut nu. Katarina vet inte vad hon ska ta sig till, men svarar: Nej. Det är ju nu det börjar. Hon ringer till sin vän Karin, som är sambo med Mikaels bror Jonas, och berättar vad som hänt. Mikael Ljungberg får två sömntabletter och de lämnar honom hemma hos Katarina för att han ska få lugn och ro. När hon återvänder på eftermiddagen står ett bord på golvet mitt i hallen och från taket hänger ett rep. Mikael Ljungberg säger att han två gånger har försökt att ta sitt liv. Jonas Ljungberg och Katarina Gustafsson försöker få honom att följa med till psykakuten på Sahlgrenska sjukhuset. Vi övertalade honom rätt hårt. Men Micke sa att de inte skulle kunna hjälpa honom, berättar Katarina. Framme vid Sahlgrenska vägrar Mikael Ljungberg att följa med in. De återvänder hem med nya sömntabletter. Under söndagen förämras hans tillstånd ytterligare. Då hade han inte sovit ordentligt på tre nätter, berättar pappa Jan. Det gick inte att få kontakt med honom, berättar Katarina. Till slut går han med på att besöka Sahlgrenska om han får åka dit själv. Bara ett par timmar senare lämnar han sjukhuset sedan han lovat att ta den medicin som läkarna skrivit ut.

Klockan 19.00 ringer telefonen

hos Arne Larsson, nattchef på Göteborgs-Postens sportredaktion. Mikael Ljungberg presenterade sig. Han lät väldigt lågmäld och blyg och sa att han ville meddela att han tackar ja till sportchefsjobbet, berättar Larsson. Han kopplar samtalet till reportern Rebecca Hedin. Ljungberg lät som vanligt. Lågmäld, ödmjuk, berättar hon. Svenska brottningsförbundets ordförande Tony Stigsson får av Göteborgs-Posten beskedet att Ljungberg tackat ja till jobbet. Stigsson blir glad men förbryllad. Har han bestämt sig? Det är kanon, säger han i måndagens G-P. Stigsson har själv sökt Ljungberg hela helgen, lämnat

Mammas pojke. Mikael Ljungberg tog det mycket hårt när mamma Gudrun dog för två år sedan.

meddelanden på hans mobiltelefon och irriterats över att han inte ringt tillbaka. Klockan 20.30 kommer så Mikael Ljungberg in på GT:s redaktion. Bara att han kommer upp till oss är en sensation. Han är inte den som har sökt publicitet, säger reportern Kenneth Karlsson. Efter att Mikael Ljungberg förklarat sin teori om sambanden mellan morden och sin egen programmering frågar reportern Åke Zetterström: Hur mår du egentligen, Micke? I går mådde jag inte bra, men i dag känner jag mig stark, svarar Ljungberg med betoning på sista ordet. Efter 30 minuter, när Mikael Ljungberg inser att GT inte tänker skriva någonting om hans teori, reser han sig upp, knäpper sin jacka och går. Vi var skakade. Fullständigt skakade, beskriver Åke Zetterström känslan efter samtalet. Zetterström ringer till Stefan Allbäck, ordförande i Örgryte IS, som i sin tur kontaktar Mikael Ljungbergs agent Kent Carlzon, som når Mikaels bror Jonas. Han har då desperat letat efter Mikael i flera timmar.

För tredje gången

på mindre än två dygn åker de till psykakuten på Sahlgrenska sjukhuset. Att säga så (att han ville lägga av med brottningen, vår anm) eller att påstå att man vill säga upp sig från arbetet, bli entledigad från ett uppdrag, eller vad det nu kan handla om, är i första hand ett rop på hjälp. Måndag morgon kommer Mikael Ljungberg till psykiatriska avdelningen på Mölndals sjukhus. Han berättar direkt om sina självmordsförsök. Jag har tankar på att ta mitt liv. Jag är orolig för det, förklarar han.

Riskbedömningen som görs

är trots det att Mikael Ljungberg inte behöver så kallat extravak, vilket innebär bevakning dygnet runt, även vid toalettbesök. Det är ett väldigt integritetskränkande ingrepp, konstaterar Charlotte Kollind, verksamhetschef och överläkare på Mölndals psykiatri. Personalen tittar i stället till Mikael Ljungberg var tionde-femtonde minut. På måndag kväll ringer telefonen hemma hos Jan Ljungberg. Det är hans son. Släng dig i en taxi. Jag betalar, säger han. När pappa Jan kommer fram så har Mikael fått sömnmedel och är för trött för att orka prata. Jag fick en känsla av att han ville ta farväl, berättar Jan.

Tony Stigsson försöker övertala Mikael Ljungberg att ta jobbet som sportchef.

Vid lunchtid på tisdagen får Tony Stigsson, fortfarande förbryllad över att Mikael Ljungberg inte har hört av sig, beskedet att hans blivande sportchef är inlagd på psykiatrisk klinik och lider av en djup depression. När Stigsson träffar landslagsbrottarna på tisdagskvällen säger han att Ljungberg inte kan medverka på grund av en virusinfektion. Mötet enas om att Mikael Ljungberg är mannen att leda svensk brottning in i framtiden.

På onsdag eftermiddag

kommer pappa åter till Mölndals sjukhus, nu bland annat för att ge Mikael beskedet att landslagsbrottarna vill se honom som sportchef. Han visar ingen entusiasm. Vi får se hur det blir, säger han. Han har lämnat ännu ett mål mat orört på en bricka framför sig. Han är apatisk, men pappan tycker sig ändå se en svag ljusning jämfört med dagen innan. Vi ses i morgon, säger Jan Ljungberg. Ja, det gör vi pappa, säger Mikael. Klockan 17.00 serveras middagen. Tio minuter senare ska en mentalskötare titta till Ljungberg och gör upptäckten att rummet är övergivet. Inne på toaletten har Mikael Ljungberg hängt sig med hjälp av ett lakan.

"Jag förstår nu hur dåligt han måste ha mått", säger Katarina Gustafsson.

Jag har aldrig funderat på hur jag kommer att må i framtiden eller om jag kommer att sakna någonting. En dag tar idrottskarriären slut. Så är det för alla. Då måste man, i varje fall inom min idrott, återgå till ett yrke. Vad det blir vet jag faktiskt inte ännu. Bara att jag ska arbeta med någonting. Sedan blir jag som vilken pensionär som helst. Då kan jag sitta i en gungstol och putsa guld, silver och brons. Eller bara luta mig tillbaka och minnas. Det är öde, tomt, tyst vid Mölndals psykiatriska klinik. På det schackrutiga stengolvet innanför entrédörrarna står en röd brevlåda och ett anslag med texten: HJÄLP oss att bli bättre! Det är viktigt för oss att Du som patient/anhörig är nöjd med ditt besök . Två mil bort, vid Öisgården i Delsjön, stod i fredags Katarina Gustafsson ensam framför en bild av sin Mikael där han lyfter den svenska flaggan och vrålar ut sin glädje över OS-guldet. Bakom henne trampar kalla fötter i det frostfrusna gräset, sammanbitna brottarkramar, prassel av blompapper. Jag förstår nu hur dåligt han måste ha mått, säger hon. Men att han var så stark och kämpade emot länge så att inte ens vi närmast honom förstod. Varför? Jag vet inte. Jag tror inte att det finns något svar. Kanske ska vi inte ens fråga, säger hon. FOTNOT: De kursiva citaten är hämtade från Mikael Ljungbergs och Ulf Jörnviks bok Mjuka drömmar hårda mål (Sport-förlaget, 2001).

Minnesstunden för Mikael Ljungberg hölls på ÖIS-gården i Göteborg.

Av Markus Wilhelmsson
Markus.Wilhelmsson@expressen.se