Vi måste våga ta debatten

När Göteborgs kommunstyrelseordförande för tio år sedan föreslog att asylsökande flyktingar inte skulle få bo var de ville eftersom det skulle leda till getton i storstäderna gjorde Expressen en löpsedel på vilken det stod: ”Göran Johansson: Skinnskallarnas bästa vän”.
Johansson är fortfarande förbannad för det, han tyckte det var för taskigt. Det var det också.
Men det var också väldigt typiskt svenskt. Debatten om invandrings- och flyktingpolitiken och om villkoren för dem som kommer hit är skev.
De kritiska rösterna tystas fortfarande ner, vilket har gjort att Sverigedemokraterna fått  tolkningsföreträde i flyktingdebatten.

Politiker från de fem riksdagspartierna tiger av rädsla för att massakreras som invandrarhatare eller rasister.
Diskussionerna om invandrare och flyktingar förs inte offentligt, de sker från mun till mun eller i slutna sällskap.
I Sverige har vi formellt åsiktsfrihet, men den som tycker illa om immigrationspolitiken upptäcker ofta att deras debattinlägg och kommentarer censureras eftersom de tycker ”fel”.
Visst – detta är svåra frågor. Det är lättare, och lugnare, att tiga än att kasta sig in i en tabubelagd debatt.
Fast alla vet ju att problem aldrig går att tiga ihjäl.
De försvinner inte av det. De frodas i det fördolda, och ju hårdare locket ligger på desto mer ökar trycket och när som helst kan vad som helst hända.
För att lösa problem måste man ta tag i dem och försöka formulera dem.

Göteborgs-Posten gjorde det genom att skriva om somaliernas situation i Göteborg. GP tog också upp tjuvgodsförsäljningen på Kviberg, en marknad som behandlas med silkesvantar av myndigheterna.
Nu sätter GT fokus på bostadssituationen för alla de irakier och andra flyktingar som strömmar in i Göteborg.
Sverige tar emot fler irakier än resten av EU tillsammans.
Detta oroar de ansvariga i Göteborgs stad, detta oroar medborgarna på gatan. Detta oroar många etablerade invandrare.
– Dagens flyktingmottagande i storstäderna skapar misär. På en del håll i Göteborg har vi nu boendeförhållanden som vi gick ifrån på 40-talet, säger kommunalrådet Ann Lundgren som har ansvar för integrations- och storstadsfrågor.
Problemet är att frågan inte är färdigdiskuterad och ordentligt genomlyst.
Kommunfullmäktige har inte haft en rejäl debatt om hur bostadsbristens Göteborg ska kunna härbärgera alla nya flyktingar.
Det är förståeligt, ingen – utom Sverigedemokraterna – vill ta risken att stämplas som flyktingmotståndare.
Riksdagen har inte heller haft någon flyktingdebatt.
Regeringen duckar fast den vet att situationen i storstädernas segregerade bostadsområden är en katastrof av trångboddhet och misär.

I dag föreslår Göran Johansson att flyktingar som smugglats in i Sverige ska utvisas.  För detta lär han få några rejäla smockor – men även ett stort antal varma applåder.
Men Sveriges invandrings- och flyktingdebatt måste komma högre än så.
Att Sverige ska vara en tillflyktsort för folk som har det svårt är en självklarhet.
Men formerna för det måste kunna diskuteras i en fri och öppen debatt där alla får säga sitt.
Precis som  alltid annars i den politiska processen.
Så är det inte nu.
Det förlorar både politiken, Sverige och flyktingarna på.

Av Jimmy Fredriksson
jimmy.fredriksson@gt.se