Vem som helst får inte chansen att skriva krönikor i västsvensk kvällstidning med 111 år på nacken.
Första frågan till Anna-Lena Mann är därför given:
Hur fick du det här jobbet?
- Jag skickade in en berättelse till GT om en händelse i Göteborg där jag jobbat som polis på en fotbollsmatch. Texten handlade om en liten kille som hamnat bland alla huliganer och var ledsen för att de bråkade. Frida Boisen nappade direkt, redan efter 20 minuter hörde hon av sig. Sen skickade jag in lite fler texter och noveller som jag skrivit och hon frågade om jag ville fortsätta skriva för GT. Det kändes jätteroligt och lite läskigt.
Vem är du?
- Mycket mamma och en del polis. På fritiden blir det mycket idrott med familjen och sen älskar jag att åka båt vid vårt sommarställe utanför Kungshamn.
Hur skriver du?
- Jag skriver nog ganska känslomässiga texter om situationer och möten med människor som jag reflekterar över. Eftersom jag jobbar som polis så hamnar man i situationer som man inte skulle ha hamnat i annars, man får möta många öden.
En barndomsdröm
Talangen för skrivandet upptäcktes i skolan. Av henne själv och andra.
Där väcktes också förhoppningen om en gång få betalt för att skriva.
Det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse i dag. En annan är redan förverkligad.
- Jag ville bli polis.
Hur kom det sig?
- När jag fick praktisera i några veckor på en polisstation, jag tror det var i sjunde klass. Det var då jag förstod att det här, det är min grej.
Anna-Lena Mann jobbar heltid som polis. Är stationerad i Falköping men tillhör en specialstyrka som vid behov grupperas i storstan.
- I samband med demonstrationer och vissa fotbollsmatcher, förtydligar hon.
Hon bor i en villa som behöver målas om. Har sambo och två barn. Plus två bonusbarn.
När ska du få tid att skriva, tror du?
- På nätterna.
Till sist, vad ska du skriva om?
- Livet som tvåbarnsmamma i en småstad. Det ska bli spännande. Och roligt. Men jag kommer också att skriva utifrån en synvinkel som polis. Det finns en bild av att poliser är tuffa, hårda och kanske cyniska. Men det är inte alltid så, man blir berörd som människa i många situationer.
