Debatt: Resursbristen i skolan en myt

Diskussionen om den svenska skolans kris har länge handlat om resursbrist och ofta mynnat ut i den vanliga svenska skenlösningen på institutionella problem: "skicka mera pengar".
Nu visar ekonomerna Fölster, Morin och Renstig i boken "Den orättvisa skolan" att resursbristen är en myt.
Resurser har ökat de senaste 15 åren, lärartätheten är densamma. Däremot ser det ut så här i ett antal kommuner: mer än två tredjedelar av lärarnas arbetstid går åt till annat än undervisning, medan 40 procent av eleverna i årskurs nio inte klarar godkänt i alla ämnen. Och ribban för godkänt ligger inte högt.
Att lärarnas kompetens missbrukas så är, enligt min mening, en direkt konsekvens av att Skolverk och skolpolitiker tvingat på skolan ett antal utopiska pedagogiska dogmer.
Värst är den om att "lärares undervisning hindrar elever att nå verklig kunskap". Lärare åthutas nu att inte längre göra det de är bäst på: att inför klass ge sakkunniga genomgångar av centrala problem och moment, att vara ämneskunniga och inspirerande gestalter i klassrummet.

Som i alla utopiska experiment är offren fotfolket, elever och lärare - särskilt de elever som kommer från icke-akademiska hem, just de som bäst behöver genomarbetade lärarledda lektioner och handfast lärarhjälp.
Resultatet? Desillusionerade elever, frustrerade lärare, för varje år sjunkande kunskapsresultat.
Eleven ska på egen hand söka kunskap genom självständigt arbete.
När dogmen tillämpas i klasser med studiesugna elever fungerar den periodvis - men också de tröttnar snart på att ständigt arbeta efter samma mall.
När dogmen däremot praktiseras i en vanlig gymnasieklass blir resultatet ett annat. Några elever, "de självgående", klarar sig alltid bra, utnyttjar den självständiga tiden väl och gör utmärkta redovisningar.

Ytterligare några, "de villiga", försöker så gott de kan, letar på nätet, slår i böcker, men behöver ständig lärarhjälp för att ens nå styrfart. Restgruppen - i vissa klasser så många som hälften - kommer sällan framåt i arbetet.
De saknar både baskunskaper och överblick för att kunna greppa sin uppgift, så de tröttnar snabbt och använder tiden till annat.
Deras redovisningar består av spridda uppgifter hämtade från nätet och avskrifter ur texter de hittat i biblioteket.
Utopin om "den obehövlige läraren" lämpar också över allt ansvar för studiearbetet på eleverna. De som misslyckas, och de är många, måste stå där med skammen - och de tar på sig skulden själva.
Men skulden är utopins, ty varje utopi förutsätter "det ideala tillståndet", en luftbubblevärld som inte finns.

Den breda utbildningen i Sverige genomsyrades förr av folkbildningens ideal och undervisningsmetoder: konkret pedagogik, klara arbetsrutiner och mätbara resultat för elever, lärare, skolledningar och föräldrar.
Det är dags för praktikerna att återerövra skolan! För övrigt anser jag att svenskämnet skall ha tillbaka sina två betyg.

Ulf Jansson, är född i Göteborg. och är lärare och läromedelsförfattare.