Poliser hävdar: "De flesta anmälda våldtäkterna är uppdiktade"

Förra året dömdes 226 våldtäktsmän. 185 fick fängelse.
Gärningsmannen är nästan alltid nära bekant med offret – överfallsvåldtäkter begångna av okända är sällsynta undantag.
Men de senaste åren har antalet anmälda våldtäkter där förövaren är okänd stigit kraftigt.

150 anmälningar per år

Spaningsroteln vid länskriminalen i Västra Götaland får cirka 150 sådana anmälningar per år. Bara i en bråkdel av fallen hittas en misstänkt gärningsman.
GT har talat med flera poliser som hävdar att uppåt åtta av tio anmälningar där gärningsmannen är okänd är falska.
Det vill inte rotelchefen PO Johansson skriva under på.
– Jag kan inte som tjänsteman påstå något sådant. Jag måste ha det svart på vitt. Det har vi inte, säger han.
Däri har han rätt. Det finns ingen sådan statistik.
När signalementet är vagt, och det saknas vittnen och teknisk spårsäkring, läggs förundersökningen till slut ner. Om berättelsen är motstridig eller otrolig, påskyndas bara processen.
Samma sak sker om ”offret” erkänner att allt var påhittat.
Så har det varit med flera massmedialt stort uppslag-na överfallsvåldtäkter.

Psykiska problem

Ibland tycker förhörsledaren synd om kvinnan, som inte sällan har psykiska problem.
Hos polisen blir hon sedd, kanske för första gången. Någon lyssnar uppmärksamt. Alla månar om henne. För vissa är det skäl nog för att hitta på en våldtäkt, hävdar GT:s källor.

Ersättning

Det finns också en ekonomisk aspekt. Offrets försäkringsbolag betalar ut närmare hundratusen kronor.
Ibland anar bolagen ugglor i mossen, men väljer oftast att betala. Att uttrycka tvivel kan bli förödande, inte minst massmedialt. Få ärenden blir bevismässigt så uppklarade att de leder till åtal för bedrägeriförsök.
För poliserna är det frustrerande att upptäcka att en historia inte stämmer.
– De falska anmälningarna kostar oss lika mycket i utredningsresurser, påpekar en av dem.

Av Jan Sprangers
jan.sprangers@gt.se